| Charlotte | häng i Amsterdam |
Snålheten bedrar visheten, som mamma brukar säga. Köpte inget tangentbordsskydd för sisådär 300 SEK för att jag tänkte att man inte häller vatten i datorn så ofta. Imorgon åker Macci III in på reparation igen och den här gången ska jag se till att få med mig skyddet hem.
Jag kom hem! Jag kom också till Tibro, Oslo och till slutdestination Linköping.
Linköping är tyst. Så att det skavde i öronen när jag promenerade till skolan i helgen. Och varje gång när jag åter igen och som vanligt somnar i min Hemnes köpt i augusti 07 är det som att ingenting av allting någonsin hände. Jag blundar och ser japaner och möss, men önskar att jag visste var det senaste ett och ett halvt året är nu. Dock har den här tiden nog varit ett typiskt exempel på år som har gjort mig 1,5 år rikare, inte fattigare.
Skönt att vara tillbaka också. Som vanligt är inte dåligt eftersom som vanligt faktiskt är ganska bra – att vakna en söndag av att Lisa ringer, skratta tills man går upp och sedan ringas ytterligare fem gånger den dagen, att lyssna på fullt begripliga, vettiga, relevanta, spännande och innehållsrika föreläsningar, att träffa folk man känner, uppskattar och tycker om och att tillhöra något (jag förstår vad japsarna pysslar med).
Att flytta från Amsterdam efter 4 månader kan ju inte vara några problem om man har klarat av en flytt från Japan med ett års packning, har jag tänkt i några veckor. Fast ja. Från Japan fick jag hjälp med att packa, städa och posta hem 45 kilo packning, utöver de dryga 30 kilo jag släpade hem.
Köpte en extra resväska idag, men det är tungt och ser mörkt ut. Packade just ner mina ÅTTA böcker (ej pocket, mer kaffebordsmodellen) som jag har samlat ihop under hösten. Och fem kilo ost. Och biten med hur jag ska dra mina tre rullväskor till flygplatsen imorgon har jag inte kommit till än…
Återkommer senare inatt, planet går om 12 timmar så jag bör ju ha löst det snart.
Som sagt. Sista helgen i Amsterdam. Irrar runt på stan efter café med wifi. Hamnar i ett rätt trist varuhus som trots att det ligger på största shoppinggatan ekar tomt. Får tips om att ta hissen till tredje våningen; en lika trist glashiss som jag trodde skulle ta mig till andra våningen. Istället brakar den iväg och jag hinner på hissresan få svindel och börja må illa. När dörrarna öppnas är jag på världens hippaste café med wifi och utsikt över hela Amsterdam.
Önskar att jag hade hittat det tidigare, men bättre sent än aldrig.
Är dock nervös för hur jag ska ta mig ner härifrån utan att kräkas…
Sitter på Pulitzer och skriver på praktikrapporten som ska in för att mina 6 hp jag tog den här terminen (andra universitet delar ut 30 hp) ska trilla in. 4 sidor med 1,5 p radavstånd, gick snabbt att skriva. Konstaterar att det tog 23 år att hitta en bartender som bjuder på allt, men vad jag är ännu gladare över är att han bjuder på wifi; det kostar löjliga 10 euro i timmen här. Surfar snabbare än jag dricker, alltså.
Julmusik i en bar i mörkt trä. Stora fönster som vetter mot Keizersgracht.
Ska ändå bli skönt att komma hem.
Har haft fullt upp de senaste veckorna. Nu är det sista helgen i Amsterdam, avresa på torsdag. Åt middag för första gången med fransis ikväll; chicken nuggets med pommes från kebaben på hörnet klockan 23. Det var lite fint, vi konstaterade att vi har varit goda rummisar. Och så fortsatte han att berätta hur han gör sig av med alla tjejer som han har efter sig – ”If someone calls too many times I just switch number. My ex called me on this number yesterday, I don’t know how she found it. Maybe I have to switch number again”. På söndag har vi städdag!
Jag har iallafall boende och guide kirrat i Paris i några år framöver.
Julgranständning på Amstel Hotel, Hollands svar på Grand Hotel, efter jobbet.
Önskar att jag alltid kunde få hänga i så fina miljöer.
Vaknar 05 av att fransis pappa iförd endast kalsonger sliter upp dörren till mitt rum för att förvirrat rota runt bland grejerna på mitt matbord, springa förbi sängen, försöka slita upp ett av mina fönster – misslyckas – och jogga tillbaka in i fransis rum.
Vaknar nästa gång av att fransis alarm ringer. I 30 minuter. Innan han vaknar och stänger av det. De verkar ha haft en tuff kväll tillsammans. Funderar på vad de kan ha tagit.
Jag lär mig så mycket just nu. Anordnade en after work med professionella coacher idag. Kan låta lite flummigt att ha en coaching session i grupp, men det var givande. Upptäckte att jag har helt fel syn på livet. Kan ju vara vettigt att veta. Så helt plötsligt var livet väldigt mycket skönare när jag promenerade hem över kullersten och upplysta broar till min fina, musfria lägenhet.
Det kommer att bli bra! Eller snarare, som jag lärde mig ikväll; det är bra.
Ja hade jag haft den här sidan för ett år sidan hade Japanåret varit ungefär tre gånger enklare. Och nej, jag satt inte vid utlänningsbordet. Jag satt visst vid doktorandbordet. Dumma gaijin.
En sak förstår jag inte. VEM skriver deras avhandlingar på engelska? Och om en person i gruppen gör det – HUR kan det kännas okej att endast en person förstår innehållet i den slutgiltiga rapporten?